bokhyllan i hallen
Hej. Det var ett tag sedan jag var här. Vet inte riktigt var jag ska börja men jag gör ett försök. Jag twittrar ibland och lägger upp bilder på Instagram så där har jag varit titt som tätt. Har ibland velat blogga men det har fallit över på att inte blogga alls. Har den senaste tiden inte tyckt det varit så himla kul att blogga, inte så kul som jag tyckte tidigare, en bloggsvacka kan man väl kalla det. Sen mynnade det ut till att jag slutade helt.
Men gör ett försök nu som sagt. Börjar med att berätta att jag älskar att bo i Stockholm, jag har kommit hem, det känns så himla bra. Jag har njutit varje sekund sedan vi flyttade in i vår nya lägenhet, varje sekund. Var man än bor så längtar man alltid bort någon annanstans, därför ska man bo där man längtar bort minst. Och här, i Stockholm, längtar jag bort minst. Och jag älskar vårt nya hem, underbar känsla som jag alltid känner när jag kliver in genom ytterdörren.
Ida knaprar på ett rån
Mina älskade busiga kids har det fint och mår bra. Ida fyllde ett år den 20:e april och jag hade skickat ut kalasinbjudningar för att fira vår lilla tjej. Hade ordnat med fiskdamm, tårta och allt som hör till. Filip hade valt ut ballonger och barnkex. Men så blev barnen sjuka och vi fick ställa in. Istället för kalas så blev det feber för hela slanten i en hel vecka och så lägger vi till hosta och förkylning på det. Men nu friska förutom en liten rinnig näsa. Jag hoppas vi kan göra ett nytt försök snart igen. Vill ju fira vår lilla tjej såsom vi hade planerat! Annars så knatar Ida runt för fullt. Hon började gå några veckor innan sin ettårsdag. Det här med att ”gå” tyckte Ida var toppen och var inte det minsta rädd för att ”släppa taget”.
pappa och son tittar på tv, något som kanske var lite sorgligt, därav underläppen…
Anledningen till att jag helt tappade sugen att blogga är att jag saknar min fyrbenta vän så mycket. Hon finns inte längre i våra liv, bara i våra minnen. Och som jag saknar henne, min vän. Mina promenader känns så väldigt tomma utan henne och jag har fortfarande inte vant mig vid tomheten här hemma. Mini min Mini, min finaste Mini, jag saknar dig så.
Tack för snälla kommentarer jag fått fast jag inte har bloggat och tack för att ni fortfarande tittar in här hos mig.
Jag hoppas vi ses snart igen.
Kram Malin
här brukar jag stanna en stund, stretcha och njuta av utsikten. här blir det många picknickar i sommar.
badvänligt, ja inte ännu men i sommar
mysiga stigar
jag i träningskläder, världens skönaste kläder
kärleksfullt naturligt konstverk
på vägen hem brukar vi gå till affären och köpa jordgubbar till mellanmålet
en av alla vackra blommor
